Separatism är med andra ord inte en idé som tilltalar mig. Ändå är jag medlem i ett separatistiskt seriekollektiv.

Hur gick det till då? Hur kommer det sig att jag hamnade här till slut i alla fall, trots mitt obehag inför slutna sällskap? Min envisa antiseparatism. Jag kan inte säga något annat än att det har varit en inre kamp för mig.

Det svåraste har varit att jag tyckt så oerhört mycket om alla individer jag mött som är med i Dotterbolaget. Under två års tid har jag varit nära dem utan att vara med. Jag har till och med varit med utan att vara med. Blivit kramad och välkomnad av dem utan att vara med, och under dessa två år har jag samtidigt fört en inre kamp med hela min världsbild. Jag har tvingats se det som jag inte velat se tidigare. Maktstrukturer som sträcker sig hela vägen in i våra heteronormativa sovrum, rakt in i kärnfamiljehusets trygga vrår.

En för mig nyfunnen favoritkonstnärinna Mai Thu Perret har skrivit texten Chrystal frontier på temat separatism, en text hon arbetat på de senaste tio åren som handlar om ett utopisk kollektiv av kvinnor som lever isolerade någonstans i New Mexico för att där söka undfly kapitalismen och världens patriarkala struktur. I ett av hennes verk som var med på Konstbiennalen i Venedig år 2011 läste jag en replik från denna text som fick mig att tänka på Dotterbolaget.

Why did I leave?

Why did I come here?

Let me tell you a story

I left because I was tired of people like you

I think society is a hole

It makes me lie to my friends

Aren’t you so fucking tired of waiting?

I understand the word

secession

I know the meaning

of revolution

I was tired of being alone

Mai Thu sätter fingret på exakt varför jag är medlem i Dotterbolaget. Det är för att jag är trött på feminismen och Dotterbolaget. Jag vill inte att det ska finnas längre. Jag vill leva efter revolutionen, jag vill leva i frihet från den kapitalism och de maktstrukturer som sitter så förbannat djupt rotade i oss att jag blir trött. Trött på att vänta, trött på att lirka, trött på att överleva som slav i en sexistisk värld där allt handlar om varor och konsumtion.

Trött på att vara en vara. Trött på att vara en konsument.

Trött på att vara ensam.

Så därför står jag nu här efter två års flykt och knackar på dörren till DB-kollektivet, med min trötta uppsyn, lutad mot mitt gevär, smutsig i ansiktet efter alltför många skitiga vägar, med dammiga vindar som piskar testar av mitt risiga hår mot pannan. Jag knackar på den där väderbitna men ändock stabila dörren som så många bultat på före mig.

För jag vill inte att vi ska leva så här längre.

Och de öppnar den. Välkomnar med öppna armar.

Nu börjar vi. Nu börjar kriget, säger jag.

Det har pågått länge, svarar de och klappar mig på axeln,

det har pågått länge, Frida

men det är inte långt kvar nu.

Födelseort: Söderböna i hjärtat. Pyramiden for life. Heeem till Stockholm igeeheheheheeen, där har jag en vän som väääntaaar. <3

Pojk/flickvän: Man måste kyssa ett par grodor innan man hittar sin prins. Har precis avslutat en dejtingsituation som inte tillfredställde mig till fullo.
Det första du tänker på när du vaknar: Om jag ska jobba ”Vad är det där för ljud? Vem piper? Fan va störigt… Men! Vaffan! Kan inte nån få tyst på det där! … Jaha.” och sen stänger jag av alarmet och segar mig upp ur sängen. Om jag är ledig tänker jag ”Mmm, solen… varmt… skönt på vaden… mnåååh, vaaar e min maaan som ska nosa mig i nacken och pussa mig gomorrooon?”
När går du och lägger dig: Liggaliggaliggaliggaliggaligga.

FRAMTIDEN
Antal barn: inga eller 2

Namn på barnen: Emelie och Emanuel. Fast det kommer antagligen att bli två flickor. Om det blir barn överhuvudtaget.

Drömjobbet: Det finns så många roliga jobb man kan ha och jag kommer antagligen att hinna testa de flesta jag drömmer om innan jag dör, men om jag ska säga ett riktigt ouppnåeligt drömjobb så blir det antingen hot shot attorney på en big law firm i US of A eller diktator/regent i totalitär stat, typ Nordkorea.

HAR DU NÅNSIN
Varit kär: Jaaa rå. Jag har varit besatt av en, kär i fyra och älskat en.

Rymt hemifrån: När jag bodde i Stockholm med min dåvarande kille så stack jag iväg efter ett bråk en gång. Gick väl fyra varv runt kvarteret, satte mig på en bänk och frös. Tills han blev orolig och ringde. Då gick jag hem igen.
Föreställt dig ditt span naken: Ja. Eller inte bara rakt upp och ner föreställt mig hans kropp. Mer så här att jag föreställt mig situationer jag velat hamna i med honom där klädesplagg varit avtagna.

Sovit utomhus: I tält. På Medborgarplatsen. I väntan på Konungens återkomst.
Gråtit i skolan: Haha! Jaaa, minst en gång per termin sedan jag blivit vuxen!

Spytt i skolan: Nä, jag spyr sällan. Några gånger som högstadiekid blev jag så full att jag spydde en hel natt, men då var det alltid i röda hinken hemma i tonårsrummet, eller dubbelvikt över toalettstolen, ibland med mammas hand på pannan.

Gjort något dumt som du skrattar åt i dag: Jag skrattar aldrig. Är en mycket allvarlig person.

Sett en död människa: Varje gång jag ser mig i spegeln.

Ätit sushi: Oh yeah. Både bokstavligt och bildligt, if you know what I mean.

KAN DU
Gå ner i splitt eller spagat: Antagligen spagat, om jag får ligga på rygg. Jo rå. Det gick.

Skriva med båda händerna: Yes! Gjorde mig själv ambidextriös för ett år sedan när jag fått förslitningsskada på högern pga för mycket ritande. Dock har jag inte hållit övandet uppe, så det lär behövas lite refreshing of my talents snart nog.

VEM VAR DEN SENASTE
Du pratade med: Ullis. Och jag var fett irriterad på en kassörska som segade sig på HM just då så jag var ganska trist i tonen mot Ullagulla också. Förlåt. Älskar dig mest av allt. Av ALLT!

Du msnade med: MSNar inte. Chattar inte överhuvudtaget. Det blir bara störigt.

Du smsade med: Martin.

Du ringde: Lisa.

Du kramade: En av mina elever på Kristianstadskursen. Så himla gullig pojke alltså. Jag bara smälter ju! <3

Du pussade: M.

Du hade sex med: M.

Du skällde på: Mina elever. Men jag gjorde det med kärlek.

VAR ÄR DU
Vad ser man utanför ditt fönster: En tant i blekblå rock som hostar konstigt och repetetivt.

Vad har du på dig: Långkjol, snygg mönstrad. Ett linne, enfärgat. Strumpor, röda med apansikten på tårna.

Vad är det på din musmatta: Asså, lugna dej. En aningens för personlig fråga, va.

HAR DU NÅGONSIN
Blivit kallad hora: Bara när båda varit med på det.

Bråkat utan anledning: Det ska mycket till för att jag ska bråka, jag har långt tålamod och är ibland till och med lite f-ö-r förstående för mitt eget bästa, så när jag väl brusar upp är det v-e-r-k-l-i-g-e-n inte utan anledning. En bra sak att lägga på minnet om mig är att jag alltid har rätt och alltid är i min fulla rätt. Amen.

Vi promenerade genom stan mot Söder och vi var två hungriga och trötta systrar, men kvällen var ljuv och vacker och jag var lika grann,
trots mitt smutsiga hår.

På Skånegatan ropade någon ”Frida” efter oss, jag vände mig om och där kom han. Exet. Mitt enda ex.
Den enda man jag faktiskt kännt mig trygg med. Känner mig trygg med.
Vi satte oss på en servering alla tre, beställde in mat och rosévin och medan tiden rann iväg från oss var det annat som rann ner. Det dök upp fler ex och systrarna skrattade så de grät för med B är det så himla roligt alltid för han är lika tossig som Frida och gurkan och egentligen så är vi ju familj och kommer alltid att vara det i evigheters evighet, amen.

Idag har nostalgin lagt sig lite som ett täcke över baksmällan och jag sitter i arbetsrummet i Skäris och ler i mjugg för att livet är så långt och för att jag är glad.
Glad över att jag gav mina uppväxtår till en så fin man som B.

Kommer aldrig mer igen.

Detta faktum gör mig outsägligt lycklig. Julie f-ing Doucet! Det passar extra bra med tanke på att jag vill att hon ska skriva förordet till min novellett. Jag bara VET att hon kommer gilla den. Hon är en så stor inspirationskälla för mig så jag hoppas verkligen hon pallar att skriva ngt fint om den.

Ååååh!!! JULIEEEE!!! <3 <3 <3

Nu måste jag bara översätta hela shajten och skicka den till henne också. Work work work!

Uppgiften var att göra en egen tolkning av en eller flera kända sagor. Här har vi Alice i underlandet meets Frankensteins monster. These kidz asså… jag blir fan rörd.

Är det de som kallas för lipgloss-flator? Vet inte.

Jag har ju velat ligga med en kvinna i många år men inte lyckats få till det. Ända sedan gymnasiet när jag hade kortlippt hår, band brösten, klädde mig i baggy jeans och basketlinnen och spelade McMurphy i Gökboet. Jag njöt så av att få trycka upp kvinnorna i min klass mot väggen och pressa mig mot dem. Våldsamt kyssa dem i nacken och jucka mot deras sköten med låret.

Men off stage blev det bara kompishångel. Jag fick aldrig känna ett bröst i min mun back in tha day (vilket för övrigt är helt awesome! Alla borde testa!).

Fick aldrig de där heta äventyren som jag drömde om i hemlighet. Jag ville ju bli Emanuelle, en vacker sensuell kvinna som reser världen runt och upplever otaliga spännande erotiska möten med såväl kvinnor som män.

Min Fredags-natt blev vacker och skön.

En grej som var lite märkligt var att hon fotograferade mig efteråt. Först tänkte jag inte på det mer än att jag antagligen var förbannat het där jag satt naken på hennes sängkant med en cigg i mungipan och öppnade en vinflaska.  Men sen sa hon ”Du behöver inte vara orolig, den kommer inte hamna på internet eller så. Jag fotar alla som jag varit med.”

Alltså…  ”Jag fotar alla som jag varit med”… om hon hade varit en man hade jag tagit fett illa upp. Antagligen tvingat honom att radera bilden. Men eftersom hon var en kvinna kände jag en helt oförklarlig tillit. Som att jag utan tvekan kände att hon var på min sida och aldrig skulle göra något för att såra mig eller utsätta mig för ngt jag inte skulle känna mig bekväm med. Det är ju ganska stört att tänka så. Det är ju inte en persons kön som avgör om hon är god eller ond. Sjysst eller svinig. Het eller ohet. Det är ju personen bakom könet.

Nu ska jag rita dagens strip. Jag ska rita en strip om dagen i 20 dagar. Fyra av 20 avklarade hittills. Heja mig.

Ungefär så här känns det idag.

Typisk fail-grej att göra skulle det visa sig. Först var det en massa flämtande frustande fnissningar och sedan kom det nyskapande skämtet ”Frida, vad duktig du är”. Detta skämt anspelar då på att jag i en av mina serier skriver om hur sjukt det är att mitt duktig-flicka-komplex tagit sig uttryck i sexuella situationer där jag blivit tänd på att få höra hur duktig jag är i sängen.

Skämtet drogs av framförallt en snubbe hela kvällen igenom, om och om igen, så fort jag gick förbi eller skrattade till högt åt någons skämt ”Frida vad duktig du är” och så en charmig liten rörelse med handen mot skrevet på det.

suck.

Jag vet vad det handlar om. Jag har varit lärare på högstadiet. Vissa pojkar blir överrumplade av en kvinna som uttrycker sin sexualitet på ett avslappnat och skambefriat sätt och då känner de ett behov av att interagera med henne, undersöka vem hon är och om det verkligen kan vara sant att en kvinna kan känna lustkänslor precis som en man. Han kanske bara har mött den koketta kvinnoroll som är vanligast förekommande i tv-serier, filmer (och media överhuvudtaget) idag, en kvinnoroll som jag aldrig känt mig bekväm i. Den där lagom sexuella kvinnan som visserligen gillar att ligga och som kan få orgasm, men som också kan glömma allt vad sex heter om det inte finns en man i hennes liv.

Jag levde tillsammans med en man i fem år utan att våga berätta för honom om att jag onanerade till porr. Jag vågade helt enkelt inte uttrycka min sexualitet fullt ut eftersom jag tillhörde det kön som ska tycka illa om porr och njuta lagom av sex på ett tvåsamt sätt. Inte fulonanera på tågtoaletter bara för att det är så förbaskat skönt. Det var ju grabbarnas grej, att fulonna och titta på porr.

Åter till det där skämtet att säga ”duktig” till Frida då. Det var roligt en gång. Eller nej, inte ens då var det roligt egentligen. Jag låtsades att det var roligt för att snubbarna som skojade så inte skulle känna sig dumma, jag ville inte att de skulle känna sig bortgjorda för jag visste ju att de inte menade något illa egentligen. Att de bara ville busa lite. Flörta och vara lite fräcka.

Men jag orkar inte spela gullig och skoja tillbaka längre. De är ju så tråkiga. Samma lama skämt. Alltid samma. Varför kan de inte bara vara roliga på riktigt för en gångs skull? Varför kan inte ens komikerna vara roliga? Jag blir så trött.

Kalla tjejen för hora om hon gillar sex.

Skratta åt killens sexistskämt för att han inte ska känna sig fel eller pinsam.

Så många kvinnor är så rädda om männens sköra egon. Vi ser deras svaghet och därför ryter vi inte ifrån. ”Jag är ju starkare än honom. Tryggare i mig själv. Jag behöver inte hävda mig så där som han gör.”

Men så en dag så gör vi det. Vi ryter ifrån. Säger att det där var ju ett jävligt tråkigt skämt och varför kallar du en tjej för hora i ditt skämt bara för att hon gillar sex. Det var ju inte direkt banbrytande humor.

Och vad händer då? Blir mannen krossad? Går han i tusen bitar för att vi trampade på hans manliga ego?

Nej. Han överlever. Och antagligen går han i försvar. Blir ännu mer kränkande.

För de är inte så sköra som vi får för oss.

Vi förresten… Jag skriver ju utifrån mig själv och mina närmsta. Ni där ute kanske alltid vetat allt det jag skriver här. Ni kanske alltid vetat att männen inte är de små rädda fåglar med skadade vingar som jag sett i dem.

Hur som helst. Hoppet är inte ute om det manliga släktet än. Det finns ännu ett eller två exemplar där ute som accepterar kvinnan på samma villkor som mannen. Jag hoppas ni blir fler. Ni män som möter kvinnor som individer och inte som någon sorts ”annan varelse” som kan vara ren eller smutsig. Upphöjd madonna eller nedvärderad hora. För vi är precis som ni. Vi är gråzoner av känslor och erfarenheter. Vi är rena och smutsiga om vart annat precis som ni.

Och allas bajs luktar lika illa.